Första bonaden,
i det som sen kom att bli Bonadssamlingen, det var en bonad från en kär vän, Margot Sätterqvist i Vretstorp. Bonaden handlar också om betydelsen av verklig vänskap. "Många vänner det är ingen -en kan vara allt". Det var i samband med en svår hjärtoperation. Det var 1969. Det var samma år som Gunvor övertog Kuriosaboden - en liten konsthantverks- och presentbutik i Stenstorp.

Många bonader handlar just om kärlek och vänskap. Det passade Gunvor bra. Gunvor var verkligen en god vän och väninna och Gunvor fick många bonadsvänner. Och tack vare Gunvor blev många bonadsvänner.

Att samla. Sveriges största bonadssamling.
Det var i början av 1970-talet det började. Samlingen byggdes upp på kort tid, ca 15 år. Det berodde på ett aktivt samlande. Flera av bonaderna i samlingen har ropats in på auktioner och Gunvor annonserade också i lokalpressen. Många människor gav också bort sina bonader, de tyckte att det var bättre att bonaderna hängde på väggarna i Kuriosaboden hos Gunvor, än att de låg oanvända i skåp och byrålådor. Kring 1975 hade Gunvor ca 50 bonader.

Samlingen bara växte och Gunvor blev trångbodd och flyttade verksamheten till Ledsgårdens gamla undantagsstuga. Redan något år senare var Gunvor tvungen att utöka - bygga på med Bergströms sädesmagasin. Överallt, på alla väggar, hängde bonader. Högt och lågt. I långa och många rader.

1985 bestod samlingen av ca 300 bonader och var då Sveriges största bonadssamling.

10 000 besökare
Besökare och turister, busslaster strömmade till. Det blev ett omtyckt utflyktsmål för hembygdsföreningar och syföreningar. Gunvor berättade om bonader och bjöd på kaffe och bullar. Brasan brann. Det var vackert dukat. Gunvor var estet.

Folk som kom till Kuriosaboden trivdes och mådde gott på alla sätt och vis, och ryktet spred sig.

Det handlar också om marknadsföring. Brodern Ivan, chefredaktör på Östersundsposten, menade att Gunvor visste att ta pressarna till hjälp. Mot slutet var det 10 000 besökare per år.

Från Malmberget till Stenstorp.
Gunvor Lennestål föddes i Malmberget 1925. Hon var storasyster i en gruvarbetarfamilj med åtta barn. Hon fick tidigt lära sig att hjälpa till. Det sägs att hon stod på en pall i köket när hon diskade. När Gunvor hade börjat realskolan dog hennes mamma, och hon var tvungen att sluta skolan för att hjälpa sin pappa att ta hand om den stora familjen. Familjen fick så småningom en hemhjälp som kom att bli den nya frun i huset.

19 år gammal drog Gunvor till Stockholm och hon arbetade några år i en av de finaste affärerna vid Stureplan. Lyckan hade Gunvor med sig från Malmberget. 1946 gifte hon sig med sin ungdomskärlek.

Hon flyttade med honom till Norrköping, Västerås, Vretstorp och Floby. Familjen Gunvor Johdet kom till Stenstorp 1965. En stor och rolig familj flyttade in i Rosgården, en av Stenstorps vackraste villor.

Maka och Mor - Husmor - Husmodersföreningen
Gunvor var gift med Gunnar, chef på Volvo. Det tog också sin tid. Och Gunvor var mamma till fem barn. Stenstorpsborna lärde först känna Gunvor som populär sagotant. Det var på biblioteket, som då låg på den övre våningen i Tingshuset, nuvarande Dalénmuséet. Gunvor läste alltså sagor, inte bara för sina egna fem barn utan för alla barnen i Stenstorp.

Gunvor samlade också alla husmödrarna till en förening, Stenstorps Husmodersförening. Gunvor blev den självklara första Fru Ordföranden.

Hembygdsvän och Fosterlandsvän
Gunvor blev en verklig Stenstorpsbo och månade om sin nya hembygd. Det blev hon som tillsammans med sina hembygdsvänner, bl a Hugo Sköld och Erik Andersson, startade Stenstorps Hembygdsförening. "Härliga hembygd högt vi dig älska, vi som i Sverige bygga och bo".

Hon beskrev sig själv som fosterlandsvän. "Utan Gud och utan hjärta torde dock den människa vara, som ej tjusas in i döden av att detta land försvara". En text som får fredsvänner och andra vänner att studsa nu i slutet av 1900-talet.

Men den bonaden broderades under ett världskrig! Försvarsviljan var god. Gunvor deklamerade med darr så skinnet knottrade sig. "Du gamla, du fria du fjällhöga nord" och "Sverige, Sverige du mitt allt på jorden intet är som Sverige skönt".

Gunvor tillhörde också dräktfolket. Hon klädde sig gärna både i Husmodersföreningens dräkt och Sverigedräkten. Hon var god vän med Charlotte Weibull och sålde också hennes variant av Sverigedräkten i Kuriosaboden. Hon arrangerade vid några tillfällen dräktparader och mannekänguppvisningar. Hon satte fart på Stenstorp.

Kungapengar och kulturpris
Pengarna från Kungen var ett erkännande, ett slags upprättelse för Gunvor, som glad och stolt berättade om detta för alla som ville höra på. Och det ville vi gärna.

Falköpings Kommun tilldelade också Gunvor Johdet 1980 års Kulturpris "För hennes kulturhistoriskt intressanta insats som bonadssamlare".

Utställningar i Skövde, Stockholm och Minneapolis, Amerikaresa
Bonadssamlingen var representerad vid flera stora utställningar, Skaraborgsbanken, Skövde Museum, Nordiska Museet i Stockholm och Vadstena Kloster.

Swedish American Institute i Minneapolis inbjöd Gunvor att ställa ut sommaren 1981. Hon tog med 60 av sina allra vackraste bonader, 120 kilo, och vännen Britt Nilsson.

Utställningen "100 år av kvinnoflit" blev en succé. Under "Svenskdagarna" sågs bonaderna av ca 200 000 besökare. "Lyssna till den granens susning vid vars rot ditt bo är fästat". "Ms. Johdet a resident of Stenstorp in Vastergotland, Sweden, has been collecting tapestries (bonader) for about 20 years", kunde man läsa i en artikel i SUN Newspapers, 24/6 1981.